Exklusivt: HAZBIN HOTEL:s Sam Haft förverkligar teaterdrömmar med ny mordmysterium-musikal

Numera verkar Helluverse ha tagit över den dödliga världen. Vad som började som ett Patreon-finansierat animerat projekt 2014, Vivienne Medranos musikaliska serie Hazbin Hotel, har blivit inget mindre än ett fenomen. Dess hängivna fanbas finns över hela internet, passionerat engagerade i att diskutera sina favoritfandom-ships på många forum, eller på konventioner, iklädda ett av de tematiska Hot Topic-plaggen.

En stor del av framgången kan tillskrivas Sam Haft, ena halvan av låtskrivarparet som ansvarar för seriens musiknummer. Tillsammans med sin partner Andrew Underberg har de skrivit över hundra sånger för serien, vilka blivit mycket populära i sig. Men med två framgångsrika säsonger bakom sig (och tre till på gång) kan Haft inte ta hela äran för denna popkulturella triumf.

”Vi har en instinkt att hylla skapare för deras framgång, men deras framgång är en av de saker de har minst kontroll över. Jag tror inte att man väljer att ha fans; fans väljer att vara fans av dig,” säger han. ”Du kastar ut saker i tomma intet som du tror är bra som konstnär, och sen svarar folk, eller inte. Men när det väl är ute ur dina händer, är det ute ur dina händer.”

Hazbin Hotel fokuserar på Charlie Morningstar, Helvetets prinsessa som ädelt försöker rehabilitera demoner för att minska överbefolkningen i sitt rike. Hon omges av en eklektisk rollbesättning vars motstridiga mål och trossystem ger utrymme för serien att ställa djupa etiska frågor om gott och ont, och de komplicerade realiteterna av moral. Allt detta utspelas inom en mörkt komisk animerad värld fylld med sånger som korsar genrer, stilar och musikaliska traditioner.

Haft, som studerat pjäsförfattande, lutar sig mot sin bakgrund inom exposition, karaktärsarbete och berättarutveckling för att skapa mycket specifika musikaliska ögonblick för seriens nu älskade karaktärer. ”I princip är varje sång som en scenuppgift för en manusförfattare där det står: 'Här är scenen innan dig, här är scenen efter dig. Här är karaktärsutvecklingen som behöver ske. Här är de exponerande delarna vi måste träffa,'” förklarar han. ”Det finns så mycket berättelsearbete som är inneboende i det vi gör… Ramen skapar lösningen, på riktigt. Det känns nästan som att vi inte skriver en låt utan snarare upptäcker vilken låt som hör hemma där.”

Charlies rike blev förra året Broadwayaktuellt med en verklig, enskild kvällskonsert på Majestic Theatre i oktober. Evenemanget innehöll många av seriens starka skådespelare, inklusive Erika Henningsen, Jeremy Jordan och Christian Borle. Även Haft deltog, med roller både som musiker och musikalisk ledare. Mellan sina bak- och framträdande uppgifter medger han att det var en stressig dag.

”Jag kände mig som Kermit the Frog i The Muppet Show... Det finns den berömda bilden av Kermit där han liksom håller sitt ansikte i en knuten näve och den känslan hade jag hela tiden… Jag var i princip i en förlängd panikattack hela dagen.”

Konserten erbjöd en unik möjlighet för både skådespelare och fans: liveframträdanden av musiknumren från originalcasten, många av dem hade troligen inte sjungit dem sedan studioupptagningarna, med minimal repetitionstid. En ny mediumform medför nya utmaningar, särskilt för en låt som första säsongens ”Stayed Gone,” som kräver tekniska och fysiska prestationer som måste omvandlas från animation.

”Det finns saker vi kan göra i animation, som att en karaktär med en TV-huvud kortsluter, vilket är riktiga produktionsdesignutmaningar för liveuppträdande. Men det finns också saker man tar helt för givna i liveframträdanden som blir otroligt arbetskrävande i animation. Till exempel att en karaktär snurrar 360 grader; det är dyrt. Det är timmar och åter timmar av en animatörs arbete, medan på scen är det bara en kille som snurrar runt,” förklarar Haft.

”Och dessutom, när man jobbar med en TV-serie, är detta inspelad musik, inte liveframförd musik,” fortsätter han. ”Vi behöver alltså inte tänka på andning, vilket är en stor och viktig komponent och var väldigt viktig när vi skulle framföra 'Stayed Gone' på scen eftersom det är en snabb, ordrik låt. Och Christian Borle, patteremperor, tog tack och lov upp stafettpinnen.”

Med tre ytterligare säsonger av Hazbin på väg har Haft och Underberg redan färdigställt låtarna till de två kommande. Haft jämför den fortsatta låtskrivarprocessen med kroppsbyggning, där varje säsong blir större. ”Vi klarar mer vikt och kan flexa de musklerna snabbare och mer. Säsong ett flög vi på måfå. Vi lärde oss under resans gång. Säsong två hade vi en verklig förståelse för uppgiften. Och för säsong tre och fyra kändes det som att vi verkligen slipade på hantverket att skriva för Hazbin Hotel som en väldigt, väldigt specifik musikalisk färdighet.”

Att skriva över flera säsonger gör det också möjligt för författarna att återkomma till specifika musikaliska teman genom vissa teaterkonventioner. ”Repris är en så central del av musikalverktygslådan. Och därför försöker vi faktiskt använda det väldigt, väldigt sparsamt och selektivt. Ett exempel på att använda det på det mest emotionellt manipulerande och kirurgiska sättet är när vi tar tillbaka 'It Starts with Sorry' i 'Live To Live' i säsong ett, eftersom det egentligen inte funnits en äkta säsong ett-repris i säsong två förrän just det ögonblicket.”

”[Låten] kommer nästan i början av handlingen. Det är bara en fånig, ärlig, patetisk stund med Sir Pentious, men sättet vi tar tillbaka den på omtolkar den fullständigt i säsong ett. Så plötsligt, om du går tillbaka och tittar på det ögonblicket, tänker du, ’Åh herregud, det här är ögonblicket när Charlie förändrar allt, men hon vet det inte än.’ Jag tror att sådana ögonblick, där vi verkligen kan vara väldigt, väldigt intentionella med att återföra motiv och lyriska eller musikaliska idéer från tidigare sånger – det får oss verkligen taggade.”

Med Hazbin Hotel-animatörerna hårt arbetande för att ge liv åt de nya låtarna, är Haft även sysselsatt med ett annat musikalprojekt. The Con är en originalscenmusikal som när den först tillkännagavs tidigare i år inte hade någon handling, titel eller sånger. Det enda den hade var ett datum och en plats: 17 maj 2027 på Palladium Times Square i New York. Haft säger att Hazbins Broadwayframträdande väckte en ”teaterbarnsdemon” som satte fart på hans långvariga mål att skriva för scenen.

Återigen arbetar Haft med Underberg på låtarna, och de tog in författaren Jenny Jaffe för att komplettera teamet. Detta samarbete kom tack vare Hazbins Erika Henningsen, vars vänskap med Jaffe ledde till ett möte mellan de två författarna. De fann direkt en bra kemi, mycket tack vare en särskild musikal.

”Det första vi pratade om var Bat Boy: The Musical, som vi alla hyser stor kärlek till. Det var där vänskapen formades,” minns Haft. Efter att teamet betalat en deposition för Palladium var det dags att börja arbeta på en handling, som kretsar kring en kultur Haft känner väl.

”Genom Hazbin är jag ofta gäst på många Comic-Cons nu. Jag gör signeringar,” förklarar han. ”Jag växte själv upp med att gå på cons och älska anime, spel, tecknade serier och allt som finns på dessa konvent. Att nu få stå på andra sidan signeringsbordet har varit en fantastisk upplevelse. Men jag har också fått se den här kulturen ur många olika vinklar och bland många olika demografier.”

Inspirerad av filmen Clue från 1985 (”[Den är] en av mina fem favoritfilmer någonsin”) var Haft ivrig att skapa en musikal som använder en central egenskap från Hazbin Hotel: ett ”inslag av skurkaktighet.” Resultatet är något som lever inom mordmysteriegenren, samtidigt som den lånar från videospelsvärlden.

”Finns det ett sätt att göra en musikal upprepbar som ett videospel?” undrade Haft. ”Hur kan vi göra en rogue-like-musikal? Och ta reda på hur vi kan skapa ett inslag av överraskning och slumpmässighet i varje föreställning.”

Med referenser till verk som Oh, Hello på Broadway och The 25th Annual Putnam County Spelling Bee utvecklar Haft och teamet en musikal som tillåter stora variationer mellan föreställningarna, både i berättandet och bland gästskådespelarna. Det hoppas han ska locka publik att återvända för flera olika föreställningar.

”De två komponenterna vi verkligen tänker på är: vem blir mördad och vem bär ansvaret? Och finns det ett sätt att göra en show där 90 % av låtlistan är samma varje kväll, men den där 10 % ändrar vem som dör och vem som mördar? Alla ledtrådar är desamma, men de tolkar om på ett lite annorlunda sätt kväll efter kväll.”

Även om endast ett datum är inbokat på Palladium har Haft planer för musikalen som sträcker sig långt bortom New York. ”Min dröm… är att vi skulle kunna turnera den på konvent och använda konventen för att säga, ’Åh herregud, såg du showen?’ ’Ja, jag såg den förra veckan i Oklahoma City där Hayden Christensen blev mördad av Dave, volontären!’ Det där med att man får en lite annorlunda upplevelse beroende på var och när man ser den, och att kunna placera den i en konventsmiljö skulle vara så spännande.”

När Haft pratar om sina projekt är han genuint passionerad. Han älskar verkligen hantverket, både som skapare och som åskådare. Och som han ser det är detta en nyckel till att nå nya teaterpubliker: att inte jaga efter att vara ”cool,” utan att vara en oförsonligt ”teaterunge.”

”Jag tror att Broadway och teaterungedom är, för att använda ett väldigt onlineuttryck, cringe. Och det måste man omfamna. Vad är cringe om inte uppriktighet?” säger han. ”Var vad en musikal är och var stolt över det. Jag tror det är en av de gemensamma DNA-delarna mellan Hazbin och Broadway. Den här idén att luta sig in i uppriktigheten. Låtsas inte att jag gör nåt häftigt coolt. Nej, vi är teaterungar tillsammans och vi är på den här superuppriktiga våglängden som kanske inte alla förstår, och det är okej. Låt oss ge superbra service till dem som förstår det.”

Foto: Valerie Terranova/Getty Images för Prime Video