Recension: FRINGE FIX: MOTHMAN: A ROMANCE MUSICAL, Underbelly Soho Boulevard

Det finns något underbart tilltalande med en musikal som inte gör något försök att uppföra sig. Mothman: A Romance Musical, presenterad av Finger Guns och Liebenspiel, anammar kaos, absurditet och B-filmskomik för att skapa en energisk och rolig musikalisk kväll. Handlingen är förlagd i West Virginia och följer en trio tonåringar som jagar Mothman och hamnar i en oväntad kärlekstriangel. Genom att kombinera absurd komedi, nya musikalsånger och en medvetet överdriven B-filmsestetik vet produktionen exakt vilken sorts löjlig värld den vill leva i.

Vi introduceras först till Professor Bumbleshaft, spelad av Hudson Hughes, som är fast besluten att hitta Mothman och avslöja sanningen. Hans undersökning går dock inte särskilt bra, då han brutalt blir uppäten av en björn. Det är ett tidigt tecken på den härligt oförutsägbara tonen som följer. Fokus flyttas sedan till Anna, spelad av Alex Franklin, som söker efter den mytiska varelsen tillsammans med sin bästa vän Natalie, spelad av Nikola McMurtrie, och pojkvännen Kevin, spelad av Alex Prescot. Efter att ha följt professorns onlineutläggningar har trion skapat sitt eget uppdrag att hitta monstret som lurar i mörkret. Natalie har ett speciellt intresse för matlagning, natur och vapen, medan Anna allt mer dras till just varelsen de ska jaga.

När Mothman möter Anna börjar en oväntad romans utvecklas. Det finns också en pubvärd, en fransk mullvad, som är ganska förälskad i Mothman, vilket skapar en alltmer komplicerad situation av obesvarad kärlek. Med en ensemble på fyra gör produktionen särskilt bra användning av sina skådespelare, som ofta spelar flera roller för att befolka den allt märkligare världen omkring dem. De medvetet överdrivna insatserna passar materialet väl och tillåter casten att verkligen ta ut svängarna i det absurda istället för att försöka rota berättelsen i realism. Komedin är som starkast när produktionen helt enkelt ger sig hän åt sin egen löjlighet. Ledtrådar finns genomgående som antyder att allt sakta men säkert glider in i kaos, medan PowerPoint-presentationer används i handlingen för att förstärka berättandet. Det är en medvetet slarvig och lekfull ansats som känns särskilt lämpad för föreställningens absurda sensibiliteter.

En av höjdpunkterna är en flygsekvens mellan Mothman och Anna, som skapar ett överraskande charmigt ögonblick mitt i all galenskap. Produktionen bjuder också på ett särskilt starkt dansnummer där koreografin tillför ännu mer energi till en redan livlig föreställning. Musikalsångerna omfamnar lika gärna föreställningens ovanliga premiss. Istället för att försöka dölja absurditeten blir sångerna en möjlighet att förstärka den och skapa en rad komiska ögonblick som bidrar till att hålla ett högt tempo i produktionen.

En intressant tråd löper genom relationerna, särskilt den psykologiska iakttagelsen av oroliga anknytningsmönster som växer fram mellan karaktärerna. Under alla monster, vapen och medvetet löjliga inslag finns en kärlekshistoria i hjärtat av produktionen. Mothman: A Romance Musical är i slutändan en blandning av kaos, energi och komiska sånger. Den passar inte den publik som söker traditionell musikalteater, men för dem som uppskattar absurd humor, B-filmsestetik och en föreställning som helt bekvämt omfamnar det härligt underliga.

Den är fånig, energisk och unapologetiskt bisarr, men framför allt förstår ensemblen världen de skapar och går helt in för den. Mothman njuter av fånighet, påhittad skräck och att omfamna kaos.

Mothman: A Romance Musical spelades på The Edinburgh Fringe och valdes ut att framföras som en del av Fringe Fix på Underbelly Boulevard Soho den 10 september